LisaCarinaB

Jag vet inte vad jag känner längre. Desto mer tiden går, desto svårare blir de. Jag känner inte igen mig själv, de känns som om någon annan lever i min kropp just nu. För de känns som vad jag än väljer eller gör så känns det fel. Det känns som om de inte är nåt som jag skulle välja eller göra annars. Jag vet bara inte vad jag ska göra, hur jag ska tänka, hur jag vill eller hur alls. Måste verkligen sätta mig ner och funderar riktigt ordentligt på hur jag vill ha de ! Tänk om någon annan kunde göra de åt en, tänk va enkelt det hade varit, men nu är de inte så. Utan de är bara jag som kan göra de, och de är tungt kan jag då säga. Men de måstes ! Livet är inte så enkelt som man kanske tror alla gånger, och alla har vi våra motgångar. Men har man någon att dela med dom med, så blir allt mycket lättare, för tillsammans klarar man allt ! Jag vet bara inte vad jag vill längre, om jag vill att det ska vara vi, eller om jag vill vara själv. Det är svårt, kärleken är tuff. Den är inte alltid som en dans på röda rosor, utan den är kanske en dans på taggbuskar just nu. Men jag lovar iallafall att jag kommer få känna smärta, mer än jag redan gör. Jag kommer att försöka leva mitt liv vidare, men de kommer att vara svårt. Jag ska försöka drömma underbara drömmar, men de kommer nog att sluta med mardrömmar. Jag kommer nog aldrig att kunna sluta älska dig. Du var den första som fick mig att känna mig älskad, känna att jag var värt nåt.

Jag kommer nog alltid att älskar dig...