LisaCarinaB

Jag kan bli så förbannad på vissa människor...Ska man acceptera att bli nertryckt, kränkt, anklagad, mobbad och nästan hotad för nånting som man inte ens har gjort? Ska man då måste stå för nånting som man inte har sagt och säga att jo, vj ljuger fast man inte gör de? Ska en människa få behandla en annan människa precis hur dom vill? Det finns väl ändå en gräns. Och jag menar, om man ni tycker om ungdomar så mycket som ni säger, ska man behandla dom som skit och skrika åt dom då. Och sen när man själv ska förklara hur man ser på saker och ting så har man ingenting att säga till om? Jag hatar orättvisa, de är de värsta som finns. Men om man nu är vuxen så vet man väl åndå hur man ska bete sig mot andra. Annars är den lärdomen bara onödig att ha. Okej, visst man ska vara hård men rättvis, de vet jag, men om man inte är de då ska man inte ha de jobbet som du har. Jag har känt dig så himla länge, i 8år, kan du förstå de, 8ÅR!!!! Du om någon borde veta vid de här laget att jag är inte så som ni anklagar oss att vara. Visst alla förändras, men jag har då inte förändrats till de ni säger, tyvärr!! Jag vet att ni inte heller mår så bra av de här, eller jag hoppas att de är så, jag vet ju inte, ni kanske inte känner nånting alls? Du har sagt att du inte är en sån som vill bråka eller tjafsa, men varför gör du de då? Är de svårt att be om förlåtelse, när ni har anklagat någon för nåt den inte har gjort? Jag har verkligen tyckt om dig i alla år som jag har känt dig, men nu vet jag inte längre. Jag visste inte att du kunde sjunka så här lågt, de fanns inte på min karta! Just nu känner jag att jag aldrig skulle vilja prata me dig, eller ens se dig i ögonen, men jag vet att de löser inga problem alls, de gör de bara värre. Men jag mår så dåligt av detta, psykiskt dåligt. Jag känner inte igen mig själv längre, jag blir typ sur så fort nån pratar med mig, kastar runt saker! Kan du förstå hur mycket sånt här kan ta på en psykiskt? Jag tror inte att du tänkte så mycket, utan du bara vräkte ut dig saker, och jag hoppas att du ångrar dig över de du sa? Det är 10 dagar kvar och jag hoppas att vi kan lösa de här på ett bra sätt, så att ingen mår dåligt av de, och att vi kan ha kul tillsammans igen, för alla har vi ju sett framemot detta, eller hur? Men jag vet inte, vi får väl inte vara med längre, för ni har ju bestämt att vi kommer förstöra allt. Och att ni säger att vi har sagt att vi har slutat. Vilket vi aldrig har sagt, så jag vet inte vart du har fått de ifrån? Man måste prata med personen och fråga vad dom menar med saker, och inte bara anta att de är på ett visst sätt, för de kanske är på ett annat sätt. Förstår du? Vi har gjort en överraskning som vi tänkte visa i veckan, men jag vet inte, den lär inte bli av. Vi hade planerat för den dagen då vi åker, vi tänkte fixa å trixa lite, men de blir väl inte heller av nu så!? Men vi ser väl vad som händer och sker efter morron dagens möte...