LisaCarinaB

Day 06 – Your day
Har varit helt vanlig, ingen skillnad alls från alla andra dagar så =)
Sov hos pojken i natt och sen följde jag med han och hans familja till
hans farfars mamma som fyllde år och fick äta smörgåstårta(mööööms)
och tårta =) Så de var mina första mål på 30 timmar (Y)
Sen har jag bara varit med Hanna och flummat,


Ni kan ju checka våran blogg så ser ni ju vad vi hade för oss,
www.thenuts.blogg.se (Y)

Kan de bli knasigare? Kan de kännas mer knasigt än så här?
Undrar bara hur allt detta knas kommer att sluta, om de kommer vill säga?

When I am down and, oh my soul, so weary;
When troubles come and my heart burdened be;
Then, I am still and wait here in the silence,
Until you come and sit awhile with me.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up: To more than I can be.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up: To more than I can be.

There is no life - no life without its hunger;
Each restless heart beats so imperfectly;
But when you come and I am filled with wonder,
Sometimes, I think I glimpse eternity.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up: To more than I can be.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up: To more than I can be.

(L)

Förstår inte varför jag har lagt ner så mycket energi på dig överhuvudtaget. Jag har insett nu att jag inte finns i ditt liv längre, så varför ska jag då kämpa att få kontakt med dig. Jag är så otroligt ledsen över att de blivit som de är nu, jag har gråtit nog många tårar för dig. Så många gånger som jag har tänkt på dig, och behövt prata med dig. Men vart har den tiden funnits, har den ens gjort de nångång? Vi ses aldrig mer, vi pratar knappt med varandra, och när vi väl stöter på varandra så blir det mest bara ett litet hej sen inge mer med de. Dina barn vet knappt vem jag är heller. Jag har aldrig velat ha det så här, men de har tyvärr blivit så och jag orkar inte kämpa längre för att de ska kunna bli bra igen. Att stänga ute en människa från ens liv som är släkt, och så nära släkt som vi är. Kunde aldrig tro att de kunde vara sant, men så är de tydligen, sanningen kom ikapp mig tillslut. Men jag kan inte göra så mycket mer nu, jag har gjort mitt och de har inte blivit bättre av de, så de är väl lika bra att ge upp nu och accpetera det som de är. Kan inte begära eller förvänta mig nå mer från din sida, tyvärr. Bollen har varit hos dig nog länge nu, och du har inte velat bolla tillbaka den, och det får jag ta. Men nu orkar jag tyvärr inte slösa nå mer enegri på dig, oss, att de ska bli normalt, som en vanlig sak i vardagen. Visst, du är en del av min familj och det kommer du alltid att vara, det kan jag inte ändra på. Jag kan bara välja mitt egna val nu, och jag väljer att inte ha kontakt nå mer. För detta tar alldeles för mycket på mig, jag klarar inte av det längre. Förlåt, men de är faktiskt så jag känner och det får du acceptera vare sig du vill eller inte. Men tror inte att de hindrar dig precis. Så nu vill jag bara säga att jag önskar dig all lycka i livet med din familj och allt annat, och hoppas att du får ett bra liv och en bra framtid...

Utan dig är jag inget,
du är den som får mig att känna vinden.
Skulle inte klara mig utan dig,
mitt liv är uppbyggt av den kärlek du ger mig.
Du ger mig luft, du får mig andas.
Du är den som får mig på jorden stanna ♥