Rädslan hack i häl,
Okej? Det börjar väl närma sig nu, för varje dag som går, varje timme, minut och sekund så kommer jag närmare förlossningen. Och ska jag vara helt ärlig så börjar jag blir riktigt rädd nu...hatar sjukhus, hatar läkare som sticker med nålar, hatar smärta som man inte kan ta sig ur själv. Jag började tänka på det igår kväll, vilket jag kanske inte skulle ha gjort, för där blev min natt förstörd :/ har varit vaken mer än vad jag har sovit, har drömt världens
konstigaste drömmar. Dock inte om nå obehagligt så, men ändå så att man vaknade av de.
Ja, iallafall, just nu undrar jag bara hur jag ska klara av det, när de väl är dags. Kommer jag vara rädd eller lugn eller helt enkelt livrädd. Jag tror då på det sista, och det jag som är mest rädd för, det är att jag kan inte ta mig ur de, jag kan inte välja. Den som ligger inne hos mig kommer komma ut vare sig jag vill de eller inte. Och det är de som skrämmer mig mest, att jag inte kan välja. För att stoppa en hand på en värm platta, det gör du ju inte, och då har du ju valt de. För du vet att de gör ont.
I det här läget så kommer de göra ont, ont som fan och du kan inte välja att inte göra det. Men jag vet att efteråt kommer de kännas helt annorlunda, alla säger att smärtan försvinner.
Hmm, måste komma på ett sätt som får mig lugn, som får mig att tänka annorlunda...Hjääälp!!
Jag lär nog svimma,
Jag tror att smärtan kommer vara värd det! Vad jag har förstått är alla blivande mammor livrädda inför sin förlossning och jag skulle också vara det, men du kommer klara det och det kommer gå jättebra!
Ha det bra!
Vickan
försök att inte oroa dig, jag var också rädd men lustgasen var ett underverk jag jag säga! och epiduralen!men mest lustgasen ;)