You doesn't care anyway so, what can I do?

Är det nån ide att fortsätta att leva i de här livet som jag lever i just nu?
Jag tror inte de...
Är så sjukt less, varför ska allt alltid blir likadant för mig, fast jag försöker göra annorlunda?
Vad ska man göra? Vad ska man säga?
Jag måste hitta modet till att våga ändra på saker och ting, jag tror jag sitter fast, och då väldigt fast!
Känns inte som om de finns en chans till att komma lös, men kan ju alltid prova som i alla andra år av försök och misslyckanden. jag vet inte, men jag tror nog inte på, life goes on längre. Det var ett förflutet motto, nu är de väl. ''Lev dagen som den sista, och ta vara på den för den kommer aldrig mer igen''

Dom runt omkring en säger alltid, det finns dom som har de värre. Visst, de gör de alltid, men vem säger vad som är värst egentligen då? Alla har de ju på olika sätt, jobbigt på olika sätt och bra på olika sätt. Så egentligen tycker jag inte att man kan säga att någon har de värre. Men men, livet blir ju vad man gör de till, och gör man ingen åt de så ska man inte klaga sen heller då va?

Allt som händer i ens liv, de är ju helt sjukt egenligen, jag menar. Tänk när man är typ 60år, hur mycket har man inte gått igenom då? Alla motgångar och medgångar som man tar med sig i livet och lär dom som kommer efter oss. Visst livet är en gåva, en vacker sådan, men den är sjukt svår att förstå sig på, väldigt svår!!

Vad har hänt idag då?

inte är de mycket vill jag säga, har varit på praktiken och slutade kl 4. Efter de så har jag bara varit hemma och tagit de allmänt lugnt, somnade kl 8 och vaknade typ för ett litet tag sen. Så tror att jag borrar ner mig i sängen igen och kollar lite tv :P

Bjuder på denna bild


Saknar att äta som vanligt ju...

Är sjukt trött och mår illa. Börjar bli less på det,
kan de inte blir bra snart så att jag kan få äta som vanligt igen? (:


Inte just nu va?

vad ska jag skriva egentligen?
Ingenting händer just nu i mitt liv, känns som om jag sitter fast!!
Så får väl se när jag orkar ta tag i bloggen ordentligt, så ni får väl stå
ut med lite låttexter då och då.
Men dom är väl också ett sätt att uttrycka sig på? Om man läser mellan raderna
så ser man oftast sambadet mellan texten och människor, eller?

Kan väl bjuda på nån bild också =)


ingen rubrik...

Att ibland stanna upp ett tag kan vara den enda möjligheten att gå vidare.


Hold my hand



This life don't last forever
So tell me what we're waiting for
We're better off being together
Being miserable alone

Cause I been there before and you've been there before, But together we can be alright. Cause when it gets dark and when it gets cold we hold Each other till we see the sunlight.

So if you just hold my hand, baby, I promise that I'll do all I can
Things will get better if you just hold my hand
Nothing can come between us if you just hold, hold my, hold, hold my, hoold my hand, hold my hand.

The nights are gettin' darker
And there's no peace inside
So why make our lives harder
By fighting love tonight

Cause I been there before and you've been there before, But together we can be alright. Cause when it gets dark and when it gets cold we hold Each other till we see the sunlight.


So if you just hold my hand, baby, I promise that I'll do all I can
Things will get better if you just hold my hand
Nothing can come between us if you just hold, hold my, hold, hold my, hoold my hand, hold my hand.


I can tell that you're tired of being lonely
Take my hand don't let go, baby, hold me
Come to me and let me be your one and only
Cause I can make it alright till the morning.

I can tell that you're tired of being lonely
Take my hand don't let go, baby, hold me
Come to me and let me be your one and only
Cause I can make it alright till the morning.

 


They could never define what's been said between your heart and mine



I’ve had the time of my life
And I’ve never felt this way before
And I swear this is true
And I owe it all to you <3

Har inte gett upp bloggen än (:

Mitt liv svävar på moln, samtidigt som allt bara faller mer och mer.
Kanske är man för blind för att göra nå åt de man ser?
Men så länge jag fortsätter med att tro och alltid ber,
så kanske jag tror att jag fortfarande ler
efter alla dagar som bara blir fler och fler.


Försökte komma på en egen dikt, och här var den. Gick väl inte så där värst jätte bra?

Ska jag fortsätta?

Känns som om jag borde ge upp att blogga.
Har ändå aldrig nånting att skriva om heller så, varför?

Nyår/nyårsdagen, 2011

Säger bara att nyårs var en av dom bästa kvällarna av tvåtusentio.
Var med skjukt roliga och underbara människor, trevligt var de också!!
Lyckades ju spilla ut hela min drick på max också, så typiskt mig, de nya året
för mig började med att jag klanta mig, ojoj!!
Vi drog senare till kronan och umgick där hela natten och kom hem typ krng kvart över 9, så jag och Carro somnade väl där kring halv 11 i morse och vaknade vid 3. Så nu är det bara att ladda om och tagga lite för ikväll för att hoppas på en till lyckad kväll/natt av detta år tvåtusenelva =)

Bilder från kvällen kommer nog lite senare (Y)
Här kommer de lite bilder som jag lovade =)





Nyår!


Ja, vad gör vi ikväll?
Vi har nog inte riktigt bestämt oss hur vi ska göra. Om vi ska vara på örnäset eller om vi drar med johan och dom. Fålla se vad kvällen säger =) Väntar just nu på lite mat och sedan ska jag väl ta och duscha så de är bort gjort. Sen vänta på att tjejerna kommer så vi kan börja göra oss klara och redo för kvällen =)

Lär ju inte att gå att ringa till nån ikväll,
så nu önskar jag er alla ett Gott slut och ett riktigt gott nytt år!!

Day 07 – Your best friend(s)

Skriver om dom alla tre <3

Carolin Blomqvist-Lindström



Du får mig att le och skratta då jag helst vill gråta. Du finns alltid där för mig, de vet jag!
Kan ringa dig vilken tid som helst på dygnet. Du har en stor plats i mitt hjärta och betyder allt för mig.
Vi har känt varann sedan 1994. Vi höll ihop tills jag började 7an och började umgås igen 2008.
Vi har haft ett riktigt jobbigt bråk, det gjorde verkligen ont! Både fysiskt och psykiskt. Vill aldrig mer
bråka med dig!! Jag vill aldrig förlora dig min vän, min bästa vän!!


Hanna Andersson-Taskinen



Att man kan lära känna någon så fort. På 3 veckor var de som om vi känt varann i flera år.
Men du är en underbar människa som får mig att må bra, du gör mig glad och får mig att skratta.
Vi har hållt ihop i ett och ett halvt år nu men de känns som typ halva livet. Vi har haft ett bråk och
det räcker för mig, behöver inte ett till. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och kommer aldrig att 
lämna dig heller. Du betyder otroligt mycket för mig <3


Anna Andersson



Du är några år äldre än mig, men har de någon betydelse? Nä, inte precis!
Att vi hittade våran vänskap är rätt skoj, vem har föröljt vem egentligen? ;)
Jag har vetat vem du är, men inte så mycket mer än så. Och sen lite mer än ett år
sen så skaffade du facebook och vi började bygga upp en vänskap med tillit.
Jag kan berätta och prata om precis allt med dig. Du betyder otroligt mycket för mig
och jag är glad att jag fick träffa dig och får ha dig som min vän. Du står mig varmt
om hjärtat <3 Jag vill aldrig förlora dig, för du vet att jag behöver dig!
Jag älskar dig precis som den du är, så ändra aldrig på det!! <3














Ibland snurrar det mer än vad man tror...

Kan de bli knasigare? Kan de kännas mer knasigt än så här?
Undrar bara hur allt detta knas kommer att sluta, om de kommer vill säga?


Finns ingen kämparglöd kvar,



Jag orkar inte försöka mera. Allt blir ju bara värre! Vad är de frågan om egentligen? vart har allt blivit så fel? Jag förstår mig inte på detta längre, och vart vill allt leda till, bråk eller att vi inte ska kunna umgås mer? Men de verkar som om du gav upp för länge sen, och de känns som om jag börjar tappa orken nu också faktiskt!! För vänskap handlar inte om vem som har mest tillsammans, vem som vet mest om en. vem som äger vem. FÖR INGEN KAN ÄGA NÅGON!!
Alla har vi olika minnen tillsammans, olika upplevelser. Men för att göra något åt de så måste vi kunna lita på varann och dela med oss av de mesta. Det som händer oss, och kunna berätta om de har hänt nånting, eller hur? Men jag vet inte, är ni rädda för varandra? Och de verkar som om ni bråkar om mig, och fortsätter ni så här så kommer inte jag orka längre. Då säger jag hejdå! För man ska inte bråka om en vän, man ska kunna ha den tillsammans och ha roligt allihopa, eller hur? Men de är som att ni tävlar om mig, om vem som äger mig mest, att den andra förstör vänskapen. Och som jag sa, ingen äger nån och man kan inte skylla på nån annan att vänskapen förstörs pågrund av en annan person!!
Men muren som du pratade om kanske är närmare än du tror, eller?

Tyvärr, men jag orkar inte detta!! Tänk på vart ni sätter mig när ni beter er som ni gör!? :'(

Jag vet inte....

Men för att detta ska kännas bra så kanske vi inte ska umgås under den tiden som är kvar? :'/




En underbart mysig fredag!!



Vad ska vi säga om denna dag då?
Den har varit helt okej faktiskt. Hanna kom till mig efter skolan så vi små pratade lite grann medans jag städa mina rum =) Sen efter maten så for jag till Anna och gick på en prommis med hundarna (Y) Efter de så gick vi in till henne så fick hon plåga mig lite grann, gjorde sjukt ont med rätt skönt var de ändå =) Fick även träffa min underbara Frida, så söt hon är!! Nu har vi även konstaterat att o´boy är mktmktmkt godare än the, och att typ all the smakar likadant...Det börjar bli lite läskigt nu va frida? Att vi är sjukt lika fast vi knappt har umgåtts och kännt varann länge? Älskar iaf den familjen, så underbart mysiga och trevliga hela bunten <3<3<3
Nu väntar jag på tjejerna från Skeå som ska komma och sova med mig i helgen =) Och i morron blir det kalix för lite dans (:


Tjaoo// Lisa

Skulle aldrig ha gjort det...

Det kanske var dumt att säga de? Jag skulle nog inte ha gjort det, men nu går de inte att ändra på de, för gjort är ju gjort. Men de känns som om det bara blev värre, skulle nog ha hållt det inom mig istället. Du sa att du förstod, men de verkar ju inte som de, verkar inte som om du tog till dig de jag sa? Jag mår jätte dåligt av detta, men vad mer kan jag göra? Jag har sagt vad jag känner nu, så nu är det ditt val...

You raise me up,



When I am down and, oh my soul, so weary;
When troubles come and my heart burdened be;
Then, I am still and wait here in the silence,
Until you come and sit awhile with me.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up: To more than I can be.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up: To more than I can be.

There is no life - no life without its hunger;
Each restless heart beats so imperfectly;
But when you come and I am filled with wonder,
Sometimes, I think I glimpse eternity.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up: To more than I can be.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up: To more than I can be.

(L)


I´ll make a wish...and it´ll blow away

Jag vill berätta, jag vill att du ska veta vad jag känner. Men kommer känna mig så dum om jag säger de! Du kanske tycker att de är en liten sak, men för mig är det en stor sak. Det är jobbigt, riktigt jobbigt. Men de kanske är svårt att förstå eftersom du inte är mig och inte kan känna det jag känner. Jag vet inte, men jag hoppas att inget kan komma emellan oss. Men de känns som om detta kan förstöra nånting iallafall. Jag kanske oroar mig i onödan, men jag är så sjukt rädd att förlora dig, för du är det bästa som har hänt mig i mitt liv. Kanske egentligen bara ska berätta, men är rädd att jag ska förstöra nått, och det är de sista jag vill. Men jag menar, jag vill ju inte gå runt och må dåligt av detta. Jag vill kunna säga det och kanske de finns en lösning på det hela, vad vet jag om jag inte säger? Jag vet att jag kan berätta allt till dig, men just detta tar emot. Har redan gråtit en gång för de, för de gör verkligen ont, riktigt ont gör det. Jag vet att vi inte är släkt eller så där, men allt känns så annorlunda med dig. Känns som om du står mig så mycket närmre, och den tiden vi har haft tillsammans under min uppväxt. Så varför ska det vara så svårt att säga det. Jag har gått inne med de sen i slutet av maj detta år. Det är inte lätt, inte för 5öre!! Men jag ska samla mod, jag ska klara det, jag ska berätta det. Vet itne om jag klarar det just nu, men jag ska ge det ett försök iallafall...Vill bara inte göra något dumt och förstöra allt!!

I'll take a risk, take a chance,
Make a change,

Att de kan kännas så jobbigt över en sån liten sak?

Känns som om jag bara förstör hela tiden, vad jag än säger och gör så blir de bara fel!! Jag vill bara att du ska förstå att detta är jobbigt för mig, jag vill förstöra eller så. Men jag säger bara som jag känner, och då är valet ditt hur du vill göra. Men jag mår inte så där jätte bra av de. Gjorde inte ens det i sommras, redan då kände jag att de inte är roligt alls. Och när jag fick veta de för några veckor sen så gjorde de inte precis saken bättre heller. Du är min vän och just därför säger jag det till dig. Men jag kan ju tyvärr inte bestämma. Men nu vet du hur jag känner, så de är ditt val nu.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0