Jag trodde kärlek var...
Varför ska de vara så svårt att veta vad man känner, varför går de inte att nå sitt inre, och inse sina känslor. Vill så gärna få ord på allt detta nu, men det går typ inte. Allt bara snurrar, känns som att jag måste hitta en nyckel till mitt hjärta, som inte ens är värd att leta, för den finns inte ! Men ändå letar jag förfullt. Tänk att kärlek och jobbiga känslor slutar oftast i kaos, och man vet inte hur man ska ta sig ur, utan att såra någon eller sig själv. Men allt ska ju vara komplicerat, så klart de är de nu också. Men kanske får söka lite till, och se om allt löser sig. Vilket jag inte tror, men hoppas på ! Jag vill inte se dig ledsen, jag vill inte såra dig, att du ska må dåligt, och knappt orka leva pågrund av mig. Det är de svårast för mig, om du inte skulle kunna gå vidare, leva som vanligt. Visst, de är alltid svårt i början, men man vänjer sig väl, eller ? Jag vet inte, jag trodde kärlek var ett ord som man höll ihop, och inte i sär. För du har nog tagit kär och jag har nog tagit lek, eller ? Åååh, vet bara inte vad jag håller på mig, varför kan jag inte komma tillbaka, och få vara den jag är? Detta är inte jag, känner inte denna person längre. F******N !!!
